DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #29

Plats, datum

Källa

Transkribering

27 oktober

Hade visit av kapten som satt och berättade scener ur italienska kampanjen. Ehuru själv blesserad och en gång i fångenskap har entusiasmen för yrket dock inte svalnat. Vad jag beundrade hos honom, var inte så mycket berättelserna om tapperheten å ömse sidor, som inte dess mer själva föredraget – han berättade med en värme scener från kamratlivet, som gör hans hjärta lika mycken heder som uppfattningen.

Då man ingen annan plågoande har så är man sin egen. Ingenting är mig till lags. Jag läser och arbetar hela dagarna, för att med arbete uppfriska sinnet. Nej, det går icke – när jag kommer på San Marcus [Markusplatsen] om aftnarna så råkar jag alltid för mycket folk, eller för litet. Alla människor äro förekommande, med ingen trivs jag. Vad för en visdom fordras, för att sätta sig in uti omständigheterna? Före i världen hade jag alltid en favoritplan för framtiden att tänka på, men stort mer än tankar blev sällan av, ty arbete var inte min svaga sida. Nu däremot är arbetet mycket större behov för mig än fordom luftslotten och likväl är det omöjligt för mig att bestämma någon plan för önskningarna och verksamheten. Om jag skulle tänka på vad jag vill så råkar jag genast i kaos, vad jag kan – ingenting är vanskeligare, vad jag bör så finns ingen större plikt än att använda tiden. I det fallet har jag då åtminstone samma förtjänster, som en frigid häst i selen, som drar och drar, varken av fruktan för piskan faller för väntan på belöning.