DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #172

Plats, datum

Källa

Transkribering

19 mars

Bjuden på en rätt läcker middag hos ryska generalkonsuln i sällskap med Alexis de Haller [Alexis von Haller] och herr Domenico Tamajo. Den förra bland de beskedligare och olyckligare, den senare bland de beskedligaste och odrägligaste unga karlar jag känner.

Haller bor i samma hotell som jag och vi hava plats bredvid varandra de dagar han kommer ner till bordet. Han är mycket nervsvag (förmodligen ryggmärgslidande) och hypokondri; ligger till klockan ??? tre på dagarna och går och lägger sig vid samma tid på nätterna. En gång kom jag upp till honom vid middagstiden, då låg han påklädd i sängen och hade inte klätt av sig om natten för att hans betjänt var sjuk, och ensam hade han inte kunnat kläda av sig. Vi gör alltid våra visiter om aftnarna hos Zaitzewskys tillsammans – han har en magnifik salong, där vistas han aldrig – superba turkiska cigarrer, dem röker han aldrig. Tar alltid fram det dyraste bordeauxvinet, det smakar han bara på. Han har mycket attacherat sig till mig och ber mig att njuta av hans komfort, så har han åtminstone någon glädje av sina penningar. Han har bevistat fälttåg i Kaukasus och blivit dekorerad, men med allt detta har han en så svag karaktär och så liten förmåga att behärska sin sjukdom att jag fruktar för det slutar illa för honom. Tamajo har jag gjort bekantskap med hos konsuln, där jag för några dagar sedan olyckligtvis kom att yttra att jag var en passionerad älskare av musik. Detta gav honom anledning föreslå mig en presentation hos en musikälskarinna där man alltid får höra förträfflig musik – ehuru jag i allmänhet hatar presentationer och inom mig tänkte "sicché piglieresti facilmente un graticcio" så måste jag hålla sträck och anta förslaget. Följande dagen kom han och gott som tog mig i öronen för att föra mig till frun, som skulle sjunga så präktigt. När jag kommer dit får jag en kokett medelålders harpa, på vars konversation och sätt jag skulle vilja tillämpa en recensents yttrande om Rousseaus [Jean–Jacques Rousseau] första älskarinna [Françoise–Louise de Warens]: "une femme qui n'a ni les vertus de son sexe, ni les qualités de l'autre" och som för det närvarande var indisponerad för att låta höra sig men bad mig vara oändligt välkommen, närsomhelst och hur ofta som helst. Sedermera lät jag, mitt arma får, mig trugas att låta mig föreställas hans familj – hans systrar hade sett mig och voro så intresserade att göra min bekantskap – när vi kom dit voro de ej uppstigna. Då jag suttit där en stund tog jag avsked för att begagna det vackra vädret och hoppades jag skulle slippa honom, men nej – han förklarade sig med största nöje vara mig följaktig på promenaden. Jag var stock och sten, men det hjälpte ej, ännu halvannan timma räckte mina pinor till slut blev jag så odräglig att han gick ifrån mig; men oh gudar! Hans sista ord var att han skulle komma till mig imorgon afton – knät sviktade, så tillintetgjord var jag.

Överflöd på hjärtlighet ersätter sällan brist på takt.