BLOGG

Lite om Thure Lidman och hans död

Publicerat

26 september 2024

Om hans liv

Thure Lidman är tyvärr en rätt anonym person i den Lidmanska släkthistorien. Född 1833 i Linköping, son till Sven Lidman och Ebba Annerstedt, blev tjänsteman (sekreterare i Stockholms stads Drätselnämnd), och död 1889 av cancer (många Lidmäns baneman) i Stockholm, ogift och utan barn. Just det där att han dog ogift och utan barn lär brodern Sam Lidman ha bannat honom för...

Tillsammans med just Sam Lidman var Thure Lidman ansvarig för en expansion av Lidmanska familjegraven, en expansion som inte föll brodern Rudolf Lidmans sonson Sven Lidman i smaken och som denne försökte radera (LÄS MER: Om den Lidmanska familjegraven).

Thure Lidman verkar även ha följt med Sam Lidman på dennes konvalescensresa till Italien, genomförd efter att denne förlorat sitt ena ben i en olycka (LÄS MER: ). Jag håller just nu på att läsa Sam Lidmans dagbok från denna resa (Italiensk dagbok) och Sam Lidman gör lite (för mig) kryptiska referenser till att "Thure" följde med på en promenad, satt med honom på ett tåg, etcetera.

Thure Lidman var även riddare av Vasaorden och Serafimerorden.

Om hans död

Enligt Sveriges dödbok så dog han i Hedvig Eleonora församling, en församling som på den tiden inkluderade hela Östermalm och därmed även Djurgården. Oscars församling, som bildades först 1906 genom utbrytning ur Hedvig Eleonora församling, och kom att inkludera delar av Östermalm och hela Djurgården.

Det där med Djurgården visade sig viktigt eftersom vid lite noggrannare efterforskning att Thure Lidman dog på just Djurgården. Enligt Rotemansarkivet så avled han i kvarteret Fyrkanten (adressen var Allmänna gränd 6 samt Falkenbergsgatan 1–5). Så antingen hade Thure Lidman utsikt över det relativt nybyggda Gröna Lund eller Skeppsholmsviken, allt beroende på exakt var han i kvarteret hans lägenhet låg (kvarteret är idag för övrigt rivet och ersatt med mer moderna byggnader, som dock ligger på samma plats).

Det finns dock två bitar förvirrande information:

"Jernvågen".

Den första är att i Thure Lidmans dödsnotis så står det att han var hemmahörande i "Jernvågen". Detta syftar på troligtvis den järnvåg där man vägde järn innan den lastades på båtar för att skeppas vidare och som låg sydväst om Thure Lidmans bostad, ner mot vattnet (idag har Gröna Lund tagit över området). Troligtvis gav denna järnvåg namn till hela området, inte bara just där järnvågen fanns.

Två frågor:

Administrativt lydde järnvågen under Stockholms stads Drätselnämnd, där Thure Lidman varit sekreterare, så det kanske inte var en tillfällighet att han bodde där han bodde?
Delar av Gröna Lund har järnvägsspår som går lite överallt, vilket jag ibland reflekterat över. Kan dessa vara reliker från järnvågen och att de en gång i tiden användes för att lasta av och på järn?

"Åldermansbostället".

Den andra är att enligt en annons 13 september 1889 i Stockholms dagblad rörande utförsäljning av Thure Lidmans egendom, att denna skulle ske i "f.d. Åldermansbostället inom Jernvågen [...] hvilken lägenhet innehafts af avlidne Sekreterare och Riddaren Thure Fredrik Lidman".

Så uppenbarligen var Thure Lidmans bostad ett (före detta) åldermansboställe men något mer om detta har jag inte lyckats att hitta.

Sammanfattning

Thure Lidman dog i Åldermansbostället på Djurgården, en plats som på den tiden tillhörde Hedvig Eleonora församling, men idag tillhörs Oscars församling.

Och så skriver jag historien, i alla fall för stunden.

Appendix

Om Thure Lidman kan vi i "Östgötars minne" läsa följande:

Ture Fredrik Lidman. Född i Linköping 15 november 1833; föräldr Sven Fredrik L. [Sven Lidman], domprost [4145], och Ebba Margareta Annerstedt [Ebba Annerstedt]. Kansliexamen 1862; kameralexamen 1862. Tf. kanslist i Statskontoret 1871—1877; sekreterare vid Stockholms stads drätselnämnd 1875. Död i Stockholm 30 juli 1889. — Ogift.

Lidman var en skicklig och samvetsgrann tjänsteman, som städse med nit och god urskilning fullgjorde sina åligganden. Älskvärd och sympatisk i sitt umgängessätt samt begåfvad med ett lifligt, ännu på äldre dagar ungdomsfriskt och gladt sinnelag, förvärfvade han en stor vänkrets.