DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #155

Plats, datum

Källa

Transkribering

2 mars

Vad det är onödigt att slösa kraft och lynne på dispyter. I pennan och från tribunen skall man vara obetvinglig. Men i avseende på samtal, påminner jag mig en fransk författare, som säger:

[SE BILD: #3938]

På aftonen var vi på spektaklet och såg "Nebukadnessar" utav Verdi [Giuseppe Verdi]. Introduktionen är vacker och i övrigt är den rik på melodier men i allmänhet tycker jag hans pjäser saknar sammanhållning och äro något flaxiga – publiken var inte rättvis i sina bifallsyttringar, men däremot rätt lustiga uti sina ogillanden när någon sjöng falskt, efterhärmades samma ton hojtades och skrattades, vilket likväl inte hindrade dem att sedermera, ge samma person kraftiga applåder. I övrigt av S. Carlo [Teatro di San Carlo] en stötesten för storheter inom sångarvärlden, ty utom att dess stora omfång fordrar en stark röst och den omständigheten att den är så väl byggd efter akustikens lagar gör att man hör allting så väl, även om det är falskt eller svagt, så har de att göra med den nyckfullaste publik, vilken till och med har utvisslat Rubini [Giovanni Battista Rubini?].

Efter slutat spektakel gick vi in på café del'Europe där det för tillfället var en mängd sjöofficerare. Vid ett bord satt en mängd ryssar, vilka i sina spända uniformer och slipade fisionomier var helt upprymda och taffligt vräkande – vid ett annat var någon amerikanare i den vanliga, vackra sjöuniformen, de voro helt kalla och fåordiga.