| Plats, datum | Neapel, 21 februari 1852 | Källa | Italiensk dagbok |
21 februari
Besökte Real Museo Borbonico, ett bland världens förnämsta museer. Det första vi såg på var de från Pompeji och Herculaneum m. fl. ställen hittransporterade freskerna och mosaikerna. De föreställa för det mesta scener ur det husliga livet, husgeråd, med mera som föga avvika från de närvarande oaktat ett mellanrum, i tid, av tvåtusen år. Tack vare Vesuvius har detta legat välförvarat liksom den rika samlingen av byster och statyer. Bland de senare tyckte jag följande mest om; de båda ryttarstatyerna av Balbus, far och son, vackrare än Marcus Aurels [Marcus Aurelius ryttarstaty] i Rom. Demosthenes och Antonius [Marcus Antonius] stå mitt emot varandra; den förra satt jag och betraktade en halvtimma. Storhet, lugn, världsförakt, mod, kraft; vilka ädla egenskaper konstnären här framställa kan jag inte beskriva – jag tänkte på dem allihop utan att likväl någonsin läst en enda av hans "philippike". Teorin om änglarna måtte vara mycket äldre än kristna religionen – en cupido av Praxiteles är lika vacker som Rafaels och Tizians genier. "Den Farnesiske Herkules", en av antikens ädlaste ??? (av Glycon) är en framställning av den okuvliga kraftens Gud för att påminna människorna att de böra vara de starkaste bland djuren.
"Toro Farnese", funnen liksom Herkules i Caracallas bader [Caracallas termer], kan jag inte säga gjorde något intryck på mig genom sin skönhet; så mycket men genom den snillrika kompositionen, och det jättelika arbetet att ur ett enda marmorblock uthugga, en tjur och en grupp av fyra personer, alla i kolossal storlek. Mittibland dessa mästerstycken står en modern komposition av det allra osmakligaste innehåll, föreställande den nu regerande kungen av Neapel promenerande hand i hand med religionen och ögonen fästade på korset (i kolossal storlek både två). Till höger om dem en ängel hållande rättvisans vågskål i handen; och till vänster en annan, med rättvisans svärd i och högsta hugg, trampade på nacken av en förvriden gestalt föreställande revolutionen. De särskilda figurerna är rätt bra, men idén!!!!! De vackraste Venusstatyerna har man låst en i rum, som äro otillgängliga för allmänheten därför att de är för mycket nakna – ett lustigt skrymteri i det sedeslösaste samhället i Italien. Bland bronsstatyerna är en sittande Mercurius den vackraste – man ser riktigt hur han uttröttad efter språnget sitter och flämtar.
Tavelgalleriet innehåller många goda saker samt en massa medelmåttiga, vilka jag endast som hastigast översåg – gömmer dem till en annan dag för att [ej] förstöra de angenäma intryck antiken framkallat.
-
-
-
-

Sam Lidman
1824‐1897
Militär
Ogift.

Sixten Lewenhaupt
1849‐1916
g. De Geer

Wei-Jie Huang Kimvall
2009‐

Helny Wolff
1858‐1942
g. Lidman

Alice Lidman
1842‐1925
Lärare
g. Löthner

Sam Lidman
1981‐
f.h. Hildesheim

Henriette Grill
1860‐1953
g. Rehbinder

Anton De Geer
1848‐1919
Godsägare
g. Fischer

Jonas Lidman
1977‐
IT-tekniker
g. Musenge

Anna Ekeberg
1847‐1935
Pianolärare
Ogift.

Sara Hillersberg
1979‐
Företagare
g. Martos

Otto Sylvan
1865‐1952
Militär
g. Kahl

Anna Sandberg
1983‐
g. Trolle-Lindgren

Siv Liedman
1940‐2021
Kontorist
Ogift.

Olof Berggrén
1923‐2002
g. Lidman