DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #137

Plats, datum

Källa

Transkribering

13 februari

Besåg professor Bissens [Herman Wilhelm Bissen] ateljé (dansk elev utav Thorvaldsen [Bertel Thorvaldsen]) – han utmärker sig genom sina arbetens alvar och renhet samt uti djupa studier av antiken – det som mest behagade mig utav dem var en fiskarpojke, som med handen över ögat, lutad mot en trädstam står och ser utåt sjön. Vad människokroppen är vacker, ger endast bildhuggarkonsten en idé om (jag undantar de tillfällen då man ser den med berusade ögon). Om ansiktet är det vackraste av framsidan, så är en mjuk och smidig rygg någonting som lämnar partierna mitt emot bra långt efter. Därifrån gick vi (min hoppningsfulla broder Thure [Thure Lidman] och jag) till Palazzo Barberini för att se "Fornarina", vilken lär vara den vackraste kropplika allenast som Rafael målat, utan som kännare sett "Beatrice Candy" av Guido Reni; hon föreställes klädd i fångdräkten, anklagad och skyldig som hon var att hava deltaget i sin faders mord, vilken försökt att skända henne; hon är så skön att man vill gråta då man ser henne. "Potifars hustru och Joseph" av en fransk ??? för trevlig komposition och tillräckligt vacker för att man skall kunna överensstämma med Bellman när han sjunger "Det tros! Det tros!". I Palazzo Rospigliosi såg vi en Guidos [Guido Reni] fresk i taket, "Aurora"; som jag sett den präktiga tavlan i ett vackert kopparstick hos mina föräldrar, under de glada tiderna, gjorde minnena mig mera sorgsen, än originalet förtjust.

På aftonen var vi bjudna till Leijonhufvudena, vilka firade den yngsta av dem, Gustaf Abrahamson [Gustaf Leijonhufvud] tjugoförsta födelsedag. Eget nog undertecknade jag fullmakten till hans mor (född friherrinna Rehausen) [Malvina von Rehausen] att avsluta räkenskaperna med förmyndaren, baron Staël von Holstein – hon var nämligen den som omintet gjorde mitt parti Ida Wachtmeister.