DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #132

Plats, datum

Källa

Transkribering

8 februari

Fru Gemeaus artigheter taga en fart, som är kvistig nog att medfölja. I dag voro vi uppe hos henne (de båda Leijonhufvud och jag). Som vi kom upp för trapporna och knappt hunnit hälsa på familjen, bad hon oss medfölja för att bli presenterade före guvernören för franska akademin. Sagt och gjort – vi satte oss upp i hennes ekipage och for upp till Villa Medici, presenterades, bjöds till aftonen, for hem igen till generalen och gjorde bekantskap med de tre döttrarna, särdeles hyggliga flickor. Jag fick en hel annan åsikt om gumman sedan jag lärde känna döttrarna. Blonda, vackra, anspråkslösa, såg de ut som älskvärda flickor i hemlandet. Marie, Glardance, Berthe. På aftonen en timma, innan balen, gick vi tre upp med var sin bukett (vilka inom parenteser voro ganska vackra) till generalens och båda betjänten lämna dem till frun tillika med våra visitkort. Sedermera på balen var det rätt angenäm syn, de vackraste flickorna med de vackraste buketterna. Föräldrarnas komplimanger för våra artighet icke till förglömmandes.

Fru Gemeau presenterade oss för franska ambassadörens fru, vilket renderade en bal i övermorgon. Marquisinnan Jappi (ett fördomsfritt fruntimmer) bad om våra kort för att föra oss till amerikanska ministern. Prinsessan Montholon (legitimist.) bjöd mig till torsdagen – artigheter haglade – jag var förtjust på mina landsmäns vägnar, för min egen del var jag illamående. För att hindra supéer och balen ta kål på mig och kål på min kassa reser jag min väg.