DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #117

Plats, datum

Källa

Transkribering

24 januari

Avundsjukan är en av de allmänt utbredda själssjukdomarna. De fattiga avundas de rika, klåpare de skickliga, de tråkiga de glada, de okunniga de flitiga. Det finnes inte mer än ett slags folk som inte lida därav, och det är optimisterna. Jag talar naturligtvis inte om den lilla minoriteten med öppna ögon, som leva i harmoni med sig själva och världen. Avundsjukan hindrar ofta folk att lida med resignation, älska med hängivenhet, erkänna andras värde och uppskatta egen verksamhet är futtighetens mamma, och oberäkneliga är de odjur den kan yngla av sig.

Den som nöjer sig med allting, är en lycklig människa – den som visste hur en sådan vore beskaffad – jag har aldrig sett dem. På promenaden i dag såg jag hur damerna gick och hånade varandras toiletter [kläder]; vid bordet hördes jag hur konstnärerna högg på varandra, hemkommen satt jag mig att läsa vad Pietro Giordani skrev om Perikles och blev arg på mig själv över att aldrig mäkta skriva som den förra eller ens kunna läsa någonting av den senares tal.