DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #109

Plats, datum

Källa

Transkribering

16 januari

Jag skulle vilja påstå att dagarna i Rom inte hava mer än tio timmar så skena de utav. Vad som för det närvarande mest upptager tiden är språkläraren, vilken kommer varannan dag och lesser mellan giver oss läxor som upptaga oss fem timmar varje dag. För min egen del skulle jag inte mattat mig men för Thures [Thure Lidman] skull måste jag söka profitera av tiden även i det hänseendet – den enda nytta jag tycker mig göra är såsom, guvernör åt honom. Om jag under loppet av ett år har förmått uträtta så mycket att han kan läsa franska, tyska och italienska, så hoppas jag de hemmavarande rådgivarna inte påstå vidare att han försinkat sin tid. Mamma [Ebba Annerstedt] skriver i sitt sista brev till oss: "Det värsta skulle vara om saknaden av allt vackert ni beskådat vore menligt för välbefinnandet hemma – ungefär så spår en och annan av mina gamla vänner, men jag tror mer på er än mina gamla vänner och är övertygad att ni dragit nytta och gagn av resan, så vitt möjligt är."

Tack min Mor! Jag kysser dina grå hår, och ber Gud att de måtte få lika mycken glädje av dina åtta söner, som du hade av den äldsta, lika liten sorg av sina fyra döttrar, som de hade av den yngsta, samt att alla vid återförening med en älskad får må kunna säga: jag har syndat, men jag har gagnat; jag har kämpat, men jag har lärt; jag har lidit men jag älskat – döden har överraskat dem du gav livet.