DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #95

Plats, datum

Källa

Transkribering

1 januari

Vi sutto och politicerade vid middagsbordet samt talade härs och tvärs om konstitutioner och religioner. Men mening; om lika ensidighet uti påståendet av en enda saliggörande religionen som i förfäktandet av en enda lyckliggörande statsförfattning, blev slutligen gällande – tack vare skälens kraft eller motståndarnas trötthet. Den religion, som inte befordrar upplysning och dygd och den statsförfattning som inte uppmuntrar förtjänst och arbete, kunna saklöst vräkas, men att inte åtnöja sig med dem som äro approximativt goda, utan svärma för teorierna om de bästa har historien, åtminstone vad det senare beträffar, visat vara fåfängt arbete. Människan är planta i många avseenden; det som är njutning och nytta för den ena är plåga och skada för den andra. Konsten att finna konsekvensen av de naturliga, nationella och historiska förhållandena tillämpad på folkets kraft, anda och behov för tillfället är den uppgift som statsmännen gå under eller till eftervärlden på. För min enskilda del tycker jag att svenska statsförfattningen (varje upplyst medborgares sätt till dess förbättran oantastad) förhindrar varken förtjänst eller arbete, sant att lutherska religionen (varje tänkande människas rätt att förnuftsenligt tolka den oförtänkt) befordrar både upplysning och dygd – och låter således de herrarna gå med sina lyktor, som vilja finna idealen i denna världen; må de göra sig förtjänta av det bästa, jag är i brist därav, nöjd med det goda – leve Konungen!