DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #80

Plats, datum

Källa

Transkribering

17 december

Från klostret Sant'Onofrio [Sant'Onofrio al Gianicolo] har man en förträfflig utsikt över Rom, samt kampagnan och bergen. Torquato Tasso dog, och begravdes därstädes 1595 och man visar hans mask, studiekammare med mera. Inskriften på hans nya gravvård är "nittonde seklet åt Torquato Tasso".

Uti den delen av staden som ligger på andra sidan Tibern (Trastevere) lär avkomlingar av de gamle romarna sannolikast finnas. Snuskigt och illaluktande erfor vi att det var, men befolkningens skiljaktighet icke. Palazzo Corsini, är präktigt – biblioteket galleriet, skulpturer, och gravyrer. Bland tavlorna kommer jag ihåg: en Madonna och ett mansporträtt av min älskling Murillo. Guido Renis "Ecce Homo" och "Herodes dotter", samt en ohygglig tavla av Salvator Rosa föreställande Prometheus ["Torture of Prometheus"] liggande fastkedjad på klippan med upprivna inälvor och örnen som sitter och spisar dem. De gamles myt om denna hans evinnerliga bestraffning, för att han stal elden och forskningens ljus från Jupiter och utplanterade den bland människorna, är densamma (förmodar jag) som vi hava i vår religion uti Evas smakande på kunskapens träd. Luther o Karin von Bora av Granada se ut som hederligt bondfolk från Östergyllen.

Jag stannade vid ett vackert porträtt, såsom jag tyckte av vår Drottning Kristina – tittande på katalogen fick jag se att där stod "Religionens kraft" (eller något liktydigt) inunder. Förundrad frågade custoden om det inte var något porträtt. "Jo," sa han, "det föreställer den svenska Drottningen Kristina, omgiven av religionens symboler hon övergick till den kristna religionen och dog här, i rummet bredvid".

Bronsreliefen av Benvenuto Cellini, föreställande Europas bortförande; är alldeles förträfflig.