DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #50

Plats, datum

Källa

Transkribering

17 september eller rättare november

Besåg målnings och bildgalleriet uti Palazzo degli Uffizi. Det första jag hastade att bese var den medicéiska "Venus av Cleoménes", som varje gipsfabrikant i Europa modellerar och försäljer. I våra tider av åtdragna snörliv och strumpeband och skor tvivlar jag på att även om man hade rättighet att söka, man skulle kunna leta fram någonting dylikt. "Venus anadyomene" som föreställes i sittande ställning (på hälarna) giver den andra inte efter. Giovanni da Bologna skulle jag vilja påstå om jag tordes, genom sin Mercurius som föreställes, man kan gärna säga flygande, på ett ben på en vindstråle vilken utsprutas ur munnen av ett Eolshuvud, hava upphunnit antiken – men som jag är utan studiesinnoskonstens väg och ledning för omdömet gäller mina omdömen endast som beskrivning på mina intryck, inte hur sakerna förhålla sig. Hela kompositionen (utförd i brons) är emellertid av så luftig hållning att man riktigt ser honom sväva – den minsta konsten är inte att så modellerna och gjuta hela kroppen så att han varken faller till höger eller vänster, utan står där med full balans, som en dansmästare på sin ena tå. Av tavlorna (porträtt av våra konungar Gustaf I, Karl IX, Gustaf Adolph, Christina, Karl XII till förgätande äro de som finnas i "tribunen" (ett rum vari Venus d.m. jämte fyra andra antika statyer stå) ett urval av Rafael, Michelangelo, Tizian, Paul Veronese, Rubens [Pieter Paul Rubens], van Dyck [Anthony van Dyck], Correggio, etcetera, etcetera vilka målare aldrig nalkas utan vördnad, kännare utan beundran, turister utan nyfikenhet – jag beträdde konstens helgedom med känslor av alla tre och när jag linkade hem tänkte jag: det är bättre att förlora benet än ögonen.