DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #42

Plats, datum

Källa

Transkribering

9 november

På förmiddagen på avskedsuppvaktning hos guvernören, Venedigs skräck, general Gorzkowski von Gorzkow [Karl Gorzkowski von Gorzkow]. Gubben är några och sjuttio år, men såg tio år yngre ut och som ett rytande lejon måste han ganska lätt kunna framställa sig med sina buskiga ögonbryn, upprättstående hår, höga växt och grova stämma. För tillfället hade han sitt goda lynne, vilket senare inte lär vara så lätt att påträffa, har en på en gång befallande och elegant hållning samt var rätt vänlig.

Lämnade mitt kort och rekommendationsbrev till grevinnan Esterházy, som jag inte träffade hemma till min stora belåtenhet – en förlust blir det alltid att känna en hygglig människa mindre, men min Gud! Inkräktarna att ej, ha sökt upp henne förr, är skönt att fara ifrån. Åt middag tillsammans med norrmannen Bödtker samt dansken Olsen. Den förra, en ytterst tjänstaktig och redbar man är på danska konsulns kontor ombesörjde min växel. Den senare en handelsexpedit som reser för ett hus i Liverpool förhåller sig till de vanliga probenrentarne, som en vikardräng till en "boherre". Vi drack kaffe tillsammans med en norsk sjökapten förande briggen "Hakon Jarl" från Trondheim, vilken talade så god om sitt land och sin kung så att det var en glädje att höra honom. Han ville nödvändigt bjuda på punch och cigarrer. Båda delarna voro usla, men jag kunde inte neka den hedersknyffeln någonting. På kvällen var vi och tog avsked av vår ständigt skrattande wienerfamilj. Beskedliga, något dumma; vackra något slampiga; förmöget men litet knussligt, "toujours" och glatt folk. "Ich wünsche Ihnen glückliche Zufälle." var fruns avskedshälsning.